Följ med bakom stylingen av bilderna i Ekbacka

Tidigare har du läst om designprocessen och fotograferingen av Ekbacka. I detta inlägg berättar Cattis hur det gick till när hon stylade bilderna bakom kollektionen.

De fina interiörbilderna i Ekbacka

När vi klev in i huset som skulle stå som kuliss till Ekbacka letade sig junisolens mjuka strålar in genom de handblåsta fönstren. Det var svårt att tro att det gamla trähuset låg ett stenkast från Liseberg i centrala Göteborg. Floramor hade plockat fina kvistar med ekblad i skogen som jag placerade ut i en stor vas i hallen där Hannas Bellis skulle pryda väggarna.

Varma toner av brunt, nyanser som vi kan se i naturen nu i oktober. Jag ville hålla mig till en varm färgskala i hallen och låta de gröna ekkvistarna poppa fram i trappen.

Jag skrev tidigare hur jag släpade med mig vår thonetsoffa hemifrån ön. I mitt huvud hade jag redan tänkt ut att den skulle stå i hallen, hur man efter en lång dag kom hem och satte sig där för att ta av sig skorna. Jag var ute efter att få till en avslappnad lite bohemisk stil, där man inte är rädd för att blanda olika mönster med varandra. Ett generellt inredningstips är att våga mönstermixa mer. För att göra det lite enklare kan du försöka hålla dig till färgskalor som fungerar bra tillsammans.

Storblommiga färgsprakande Camille talar för sig själv i vardagsrummet. När jag såg tapeten komma upp på väggarna fick jag bara ur mig ett “wow”! En mönstermix av både folklore och Josef Frank, gammalt möter nytt. Detaljer från naturen, som stubben och den snäckformade vasen för att få en organisk känsla i rummet. Jag tog hjälp av Louise som driver Fabriken för att hitta unika möbler och knasiga detaljer. Hon har en alldeles egen känsla för att leta fram föremål som ingen annan har, och att komma till hennes privata hem är som att gå in i en skattkammare för en vintageälskare som mig. Jag tycker om att låta betraktaren själv få skapa tankar i sitt huvud, som vem är mannen på oljemålningen? Den mörkgröna tonen i tavlan plockar upp de slingriga ekbladen i tapeten så fint tycker jag.

Någon sitter och gungar i sin gungstol och lyssnar till elden som sprakar i kakelugnen. När mörkret sänker sig vid sena eftermiddagen tänds ljusstaken och kanske är det enda som hörs elden och vinden som viner genom de gamla fönstren. Tapeten Rita ser enfärgad ut på håll, men går man nära går det att ana ett svagt randigt mönster. Mjuka kulörer som känns lugna för ögat, med Bellis som drar ögonen till sig i bakgrunden. Om du är ute efter att hålla en och samma ton i ett rum är det fint att bryta av med en accentfärg, här har jag valt en röd nyans för att det ska hända något mer i rummet.

I den välkomnande matsalen ser vi medaljong / ornament-tapeten Rosali. Vid det stora matbordet ryms många gäster och på bordet står ett par vaser med sensommarblommor från trädgården; dahlior, frökapslar från vallmo och blomstermorot. Kalla toner bryts av med teracottafärgade detaljer och varma träslag. Med Karin och Carl Larsson-gården i bakhuvudet ställde jag den lekfulla ljusstaken i trä mitt på bordet. Av någon anledning fick den mig att tänka på mitt besök där några veckor tidigare. Jag brukar alltid försöka få in någon detalj som symboliserar Dalarna för mig i mina stylingar.

Precis som ljusstaken är Dalarna för mig, likaså är den vävda linneduken med sina långa fransar. Jag har en känsla av att vi går mot en tid där vi uppskattar hantverk mer och mer, saker och ting gjorda för hand och med omsorg. Det finns så mycket fint hantverk att hitta i secondhand-butiker, särskilt om du åker en bit utanför städerna. Tapeten Rosali känns så tidlös och skulle lika gärna kunna sitta på väggarna i en gammal herrgård eller i ett torp på landet.

Vid det lilla fönstret i köket faller ljuset in så vackert. Tapeten Bellis i en mintgrön ton plockar upp grönskan på utsidan. Här intas morgonens första kopp kaffe, efter en runda i trädgården där en spretig bukett plockades in. Även här fick gammalt möta nytt, i form av porslin av äldre slag tillsammans med en modern kaffebryggare.

I hallen en trappa upp är väggarna klädda med stora vallmoblommor, tapeten Papaver i en harmonisk beige nyans. Här grupperade jag ihop små vaser med ekollon som Louise samlat ihop. Jag tycker det är så fint att placera dem i genomskinliga vaser, så man kan se rötterna. Känslan blir mer levande då. För att bryta av det organiska och mjuka placerade jag den dova oljemålningen på väggen. Tillsammans med Toves inramning att låta trappräcket vara med i förgrunden när hon fotade skapar det ett annat djup i bilden. Ett litet tips att ta med sig när man fotar något i ett rum är att låta något skymta i förgrunden, som en dörrkarm eller liknande för att skapa en mer intressant bild.

Det som slår mig när jag tittar på bilder av samma mönster men i olika färgställningar är vad färger gör med oss, och vad de kan förmedla för känslor. Tapeten Camille i den här gröna nyansen känns i första anblick inte som samma tapet som den i tomatröd färgställning som vi såg tidigare. I den här bilden ville jag att tapeten skulle få ta plats, och använda mig av så lite som möjligt. Det vackra elementet känns som en möbel i sig. När jag ställde dit den varmgula vasen kändes den som en förlängning av de stora blommorna med samma färg i Hannas tapet. Hon är verkligen så duktig på att ta fram nyanser som harmoniserar med varandra, och färgställningar som skapar olika uttryck. Längtar redan efter att få ta del av vad hon skapar fram härnäst.

//Cattis. stylist